Hej alla fina vänner och alla er som vi inte känner!
Nu är det så att vi har landat i amsterdam och fått tag på den minsta, skitigaste, skräpigaste och mest sletna lägenheten som finns på hela campus. Vi har tjuvkikat in i de andra lägenheterna och vår är verkligen ett råtthål. Vi hade till och med en klutt musbajs i vår bokhylla, som förövrigt är så svajig att den gungar när man nuddar den.
Kort summering av första dygnet dvs igår:
– Vi var mer borttappade än hade koll på läget. Vi begav oss nämligen ut i staden utan varken karta, adress, koll på läget, paraplyer, resebeskrivning och skulle ta oss till vår landlord för att kunna betala hyra och skriva på lite papper. Kan ju tala om att den lilla turen tog halva dagen och på vägen så har vi blivit tjenis med lite olika stationsvakter som känner IGEN OSS bland alla andra sen och vi har sett ungefär hela amsterdam nu. Våra nya vänner kallar oss för gorgeous girls utöver det tycker de nog mest bara synd om oss. För nu har vi faktiskt blivit så vuxna att vi frågar om vägen och inte bara antar att vi skall med en viss buss. MAN HAMNAR NÄMLIGEN I SLUMMEN DÅ. Vi har testat. Och vi stog ständigt på fel perrong. Vi hoppade av på fel busshållplats och fick gå igenom ösregn m.m. Men vi kom fram och tillbaka så det var skönt. Dock skall vi inte hänga i parken framför vår lägenhet eftersom vi mitt på ljusa dan mötte en galning som skrek polish wife efter oss. För övrigt finns det MÅNGA ÄCKLIGA KARLAR SOM säger och gör alla möjliga tecken åt oss. WTF.
– Eftersom vår lägenhet innehåller 1 svajig bokhylla, 1 micro, 1 campingkokplatta, 2 sängar, 4 skåp ála friskis och svettis och 1 duschdrapperi. Kände vi att ett IKEA besök var nödvändigt. Där åt vi köttbullar och galningarna serverar de med pommes. Hello?! Fast vi fick förklaringen på varför alla är lika långa som breda. IKEA räddade vår lägenhetsmisär för endast 230 euro. Tackar! Ni skall få se my crib sen!
Vägen tillbaka till lägenheten från ikea var typ det värsta i mannaminne. Vi hade och släpa på så vi trodde vi skulle dö. 3 fullproppade kassar som var tunga som bly och 1 spegel och 1 klädställning fick våra liv att nästan braka sönder och samman. Vi svettades, vi slet och vi trodde aldrig att det hela skulle ta slut. Men efter en timme var allt över och då när vi börjar närma oss hemma börjar det självklart 1. regna 2. vi inser att vi skall upp för den skrangligaste, smalaste trappan upp till våning 2 där vi bor. Men vi är starkare än pippi långstrump så vi kirrade biffen. Denna tur inkluderade att LFB fastnade mellan tåget och perrongen och hon trodde att hon skulle dö. Hon såg döden i vitögat och fick en adrenalinkick så rädd hon blev. Själv fick jag deluxe ångest över att vår lilla typ som en DraMaten väska fast som en pirras hjul hade gått av och att vi skulle få bära allt på våra axlar.
– När vi sitter utmattade och försöker äta det lilla vi har hemma så knackar våra nya grannar på dörren och försöker förklara på kass engelska vad de heter och sen att de har låst sig ute från sin lägenhet och undrar om de kan få gena genom vår och klättra över från vår balkong till deras. Ja men välkommen. Då vet vi att även det är möjligt och kan därmed inte sova med öppen dörr.
– Jo vår router fungerar inte så vi har en 50 centimeter internett sladd och sitter tryckta mot väggen varje gång vi vill komma åt internet.
Bilder från råtthålet:
BP
BP & LFB do what they do best - bloody good TV! 